För en gångs skull i mitt liv vill jag verkligen lyckas med någonting.Visst det är väl klart att jag har lyckats med en massa saker, men jag vill lyckas med någonting som jag verkligen kan vara stolt över.Alla har vi drömmar och dom ska vi aldrig släppa, drömmar kan bli sanna.Min högsta önskan ände sedan jag var jätte liten var att få sjunga.Efter många om och men så lyckades jag komma in på en musik skola där jag kunde läsa musik. Visst är jag väl lite seg i skolan och så, men det är ändå någonting som jag vill göra, bortsett från det där med matte och dom ämnena :P Men musiken älskar jag.Jag blev kontaktad av en producent, han som jag berättade om sist.Och har blivit en rätt bra vän med honom, han är verkligen något extra....inte bara för att han är en producent, han är verkligen en bra människa.NU hoppas jag bara på att jag ska lyckas och att mina drömmar ska bli sanna.Jenny

Varför ska det vara så svårt att inse saker och ting innan det är försent? Alla talade om för mig att han inte var bra för mig, min mor, min bonuspappa, min bästa kompis, men som vanligt så ville jag inte lyssna.Och nu har jag lyckats få reda på vilken idiot han är. Han är felfri, perfekt, enligt hans egan åsikter då och det är alltså ingen som kan vara bättre än honom.Jag hoppas bara att han inser hur han behandlar andra innan det är försent, alla är inte så tålmodiga som jag varit mot och med honom.Nu ska jag snart iväg till producenten och börja spela in en demo, känns mycket trevligt att det börjat gå så bra. Producenten, Tony, är en mycket trevlig man och vi är väldigt lika varandra så vi har hela tiden skoj :) heheMen nu måste jag försöka få min katt att sluta riva och äta upp min säng :) Ha det bra.Jenny

Även om jag inte alltid verkar så glad för min mor, så älskar jag henne mer än livet själv. Är så himla glad över att ha henne vid min sida, och jag vet att vad som än händer så försöker hon verkligen och hon kämpar verkligen jätte hårt för att få saker och ting att gå runt.Imorse så gick mamma in på mitt rum för att hon skulle lägga pengar till mig innan jag skulle åka till Malmö, av någon anledning vaknade jag av att hon stog här och gjorde iordning pengarna och lade dom snyggt på mitt skrivbord, jag reste mig upp med vidöppna ögon och tog ett jätte djupt andetag och jag trodde hjärtat skulle hoppa ur bröstet på mig. Enligt mamma så hade jag bara suttit och stirrat på henne som om att hon vore ett monster.Vi blev iallafall rejält skrämda båda två.Efter den händelsen så kunde jag inte somna utan låg bara där i min säng och lyssnade på vadmin mor gjorde, jag hörde allt och jag bara låg där i sängen och log och tänkte på hur lite vi visar att vi verkligen uppskattar henne och hennes hjälp.Jag vet att oavsett vad som än händer så kommer hon alltid att finnas där vid min sida, och självklar även vid min systers och min brors sida.Där finns verkligen ingen människa jag älskar mer än mamma på jorden just nu.Älskar dig mamma :)

Många tror verkligen att man bara överdriver när man säger att man avskyr livet ibland.Jag gör det verkligen för tillfället, det mesta går verkligen bara rätt åt helvetet.Jag har otur med det mesta, som nu idag när jag skulle åka till Helsingborg och träffa en tjejpolare så gick allt bra...framtills att jag skulle gå, mitt busskort är borta.I tisdags var precis allting bra, vi var på Liseberg och hade riktigt kul hela dagen. Men sen på natten när vi kommit till HBG och skulle ta buss eller tåg till Landskrona så får jag syn på en blond kille som jag kände igen jätte mycket.Jag kunde inte riktigt komma ihåg varifrån, iallafall inte förrns jag hörde hans ena polare kalla hans namn tre gånger, då slog det mig.Det var killen jag undvikit sen förra sommare.Ända sen den där hemska natten då jag festade på Rhett.Det var killen som gav mig ett fett ärr för resten av mitt liv.Matte, killen som våldtog mig.Och så nu ända sen i tisdagsnatt så är det allt jag tänkt på, mardrömmar har jag igen och jag vet inte vad jag ska ta mig till.Jag är så trött på att bara misslyckas och ha otur hela tiden. Varför ska allt hända mig för? Nej tacka Gudarna för att jag har så bra vänner som ställer upp för mig.Jag hade inte klarat mig igår om det inte varit så att en riktigt go vän till mig hade lyssnat och bara hållt om mig.

Av någon dum anledning så känner jag mig hela tiden ensam, trots att jag har så många vänner runt omkring mig hela tiden så, ja jag vet inte, det känns så tomt.Jag kanske ska berätta lite om mig själv nu och mitt liv eftersom att detta är första gången jag skriver här.Jag har nog alltid varit lite udda, iallafall enligt min egen åsikt och redan när jag var tolv år gammal blev jag utkastad av min mamma då hon inte orkade med mig mer. Jag blev då tvungen att flytta hem till Steven (min såkallade pappa) och bodde där framtill att jag var sjutton och då även blev utkastad där ifrån, men endast pga hans idiotiska ideér och ja jag kan bara säga att han har förstört mitt liv helt och hållet pga alla år av misshandel.Nu bor jag åter igen med min mamma i Landskrona och det känns väl fortfarande lite konstigt eftersom att jag verkligen inte passar in här...Det spelar verkligen ingen roll vad jag än gör, för det blir fel. Har jag städat i lägenheten så är det inte tillräckligt mycket och om jag och min bror bråkar så är det oftast mitt eget fel.Jag undrar verkligen hur det skulle kännas om man bara kunde dra härifrån, flytta långt härifrån och bli mega känd, det hade varit helt underbart. Inget illa menat mot min familj nu, men jag tror nog att jag mått bättre utan en.Ja jag vet verkligen inte vad mer jag ska skriva nu, måste sova eftersom att jag och mina vänner ska till Göteborg och gå på Liseberg imorgon=) Ha det jätte bra.Jenny